Pecha Kucha i Kiruna

Foto: Rune Lans

I går pratade jag och Ella på Pecha Kucha Night i Kiruna om Solitary Road. Det var ju på hemmaplan så att säga. Både därför att jag är född och uppvuxen i Kiruna och därför att Solitary Road ligger ju i Kiruna. Trots att Sverige spelade hockey mot Tyskland i VM så var det fullsatt.                                  Jag tror nog att vi lyckades få fram det vi ville säga på den mycket begränsande tiden sex minuter och fyrtio sekunder. Egentligen är det ju dumt att prata om ett projekt som bara är i sin linda ännu, tänk om det inte blir nåt. Men efteråt kände både jag och Ella att det gav energi och än mer lust att fortsätta.     Vi väntar tills snön försvinner då åker vi upp igen.

Det är min kompis Rune Lans som tagit bilden.

Anders

Annonser

Vägtankar

På ett hotellrum i Kiruna en gråmulen dag i början av maj vandrar tankarna och väcks längtan efter sommar längs Solitary Road. Jag och Anders har insett att vi måste avgränsa och spetsa in vårt konstprojekt. Det är vägens historia vi vill berätta, och vägen, den finns bara på sommaren. Mystiken runt Solitary Road tätnar och växer ju mer vi lär oss och får veta. En väg som bara finns under några korta sommarmånader, mitt i väglöst land – jag säger det igen: det är inget annat än magi. I kväll ska vi berätta om Solitary Road på Pecha Kucha på Ferrum här i Kiruna.

Måste bara få dela med mig av några bilder som jag hittade i min telefon. Ja jisses, vad jag längtar efter barmark och att få återse Solitary Road.

Rariteter på kö i väglöst land. Foto: Ella Jonsson med iPhone

Rena rama trafikstockningen mitt i vildmarken. Foto: Ella Jonsson med iPhone

Punka såklart, tur att vi hade tagit med ett reservdäck. Mindre kul att miljoner myggor vill käka på oss. Men det hör till! Foto: Ella Jonsson med iPhone

 

 

Kvarlämnat längst vägen

Lite oredigerade ”bakom-kulisserna”-bilder som illustrerar vad Lars berättar om i en kommentar

Land Rover i Salmi

En Land Rover Series I (?).

En av många Volvo Duett som finns i olika stadier av ”naturalisering”

VW-buss nästan helt integrerad med miljön

En kvarlämnad vägmaskin.

Minnen av vägbygget finns både i form av en stålpråm, strandad på en ö (med den fraktade man maskiner) och en vägmaskin i tallskogen vid vägen, står vid en plats som var stenkross och rastplats för vägbyggarna, vilket gamla konserver vittnar om än idag, rastade själva där när vi underhöll vägen, samt tog några lass perfekt vägreparationsmaterial från krosshögarna! (bristvara…)

– Lars Gavelin

Fotograf: Lars Huring

solitaryroad.se

Webbplatsen är på gång, det grundmaterial som finns färdigt är publicerat inför PechaKucha-föreläsningen på Bistro Norrland.

Vi ville hitta ett ”alternativt” sätt att berätta historierna från Talmavägen och stötte på en nyutvecklad tjänst som heter jux.com, den saknar viss flexibilitet än, men vi räknar med att det kommer. För oss fungerar den perfekt, då den bygger på stora bilder och ”fullsides”-artiklar. Webbplatsen är också designad för att fungera med iPads och andra surfplattor.

Kolla in solitaryroad.se

Ella kidnappade Anders idé

Jo, man kan säga att det var så det gick till. Det var inte särskilt konstigt, i alla fall inte i min värld, eftersom min ingång handlade om att berätta om platsen med ord, som ett viktigt och logiskt komplement till Anders bilder. Mitt hjärta klappar varmt för hela Norrbotten: denna fantastiska, vidsträckta och bitvis outforskade del av Sverige. Här finns så mycket som världen behöver få veta och lära av.

Ella Jonsson

Vad ska det då bli av allt det här? Transparens och öppenhet är våra ingångsvärden i arbetet. Webbplatsen kommer att utvecklas successivt och fyllas med innehåll under resans gång. Vi tänker oss att göra en galet snygg app också, med Anders starka bilder och personporträtt, och så klart alla spännande berättelser. Den kommer att kosta en liten slant att ladda ner och intäkterna ska bli en delfinansiering för att kunna fullfölja projektet. Ja, för vi behöver åka upp många gånger, för att fånga alla årstider, för att möta och förstå platsen och människorna på ett djupare plan. Vi hoppas också att materialet så småningom ska bli en berättande fotoutställning och kanske även en bok.

Vill du prata med Ella? Skicka ett tweet till @ellajonsson

Anders Alm berättar hur allt började

”När jag jobbade med ett projektet Nurmen Lintu om folkmusik från de norrbottniska finnbygderna kom jag i kontakt med en Borg Mescbild som tog andan ur mig. Det var en bild av Ida Maria Stöckel som stod med sina får vid stranden av Jostojärvi i Kattuvuoma. Jag blev förälskad. Jag tog reda på lite om Kattuvuoma och området på andra sidan av Torne Träsk. Där upptäcker jag vägen, The Solitary Road, en väg som bara finns där i väglöst land. En väg utan anknytning tillövriga Norrbotten och världen. Gissa om jag blev än mer nyfiken.

Fotograf Anders Alm

Det normala hade väl varit att i hemlighet smida planer och försöka hitta en vettig ingång till området och människorna. Hemlighetsmakeri är en vanlig åkomma med ideér och projekt.

Under en arbetsresa till Esrange så stod jag och copywritern/författaren Ella Jonsson och tittade på en karta eller flygbild över norra Norrbotten. Där låg den, min väg. Jag berättade för Ella om mina tankar och ideér och hon blev genast intresserad. Nå, där hade det kunna sluta. Ideér finns det många av, men endast ett fåtal landar i ett genomförande. Det gick ett år. Ella som jobbar på Vinter fick en ny medarbetare. Hon heter Malin. Nångång i ett samtal mellan Malin och Ella berättade Malin att hon har sina rötter i Lattilahti där på andra sidan Torne Träsk. Hennes farmor Sara var född och uppvuxen där. Så startade det hela. Om jag fortsatt vara hemlig hade jag antagligen suttit och längtat och planerat fortfarande. Öppenhet lönar sig. Vi har tänkt att hela detta projekt ska leva och utvecklas i en öppen anda.”